Svensk ordbok 2009, webbversion
svi
`
da sig
verb
svidade svidat
svid·ar
●
ibl. med partikel, särsk.
upp
klä sig
särsk. i flotta kläder
vard.
kläd.
svida (upp) sig i mörk kostym
svida (upp) sig (i ngt)
sedan 1937
Subst.:
svidande